About the birds

När jag promenerar in till stan för att göra ärenden så brukar jag promenera på bryggan längs med kanalen. Jag älskar bryggan och kanalen, det är min favorit-spot i hela stan. Det är inte bara jag som älskar att hänga och promenera vid bryggan och längs kanalen, även gräsänder, måsar och svanar tycker att it is THE place to be.

Jag har ett otroligt komplicerat förhållande till fåglar och jag bara har så svårt att gilla dem. Jag kan komma på massvis med negativa saker om fåglar som får mig att vilja ta avstånd och nästan kvälja lite. Här är en lista:

*de luktar illa (framför allt bajset antar jag men misstänker även att kropp och fjädrar luktar)

*de är oberäkneliga med instabila psyken, smått neurotiska, benägna att starta upplopp

*de döljer sina äckligt beniga, anorektiska kroppar i fluffiga fjäderskrudar (gör att man känner sig förd bakom ljuset och illa till mods om man väl skulle ta i någon av dem)

*de har loppor

*de flaxar med vingarna (och visar med detta tecken på hysteri)

*de bajsar ibland på folk

*de låter illa och för oväsen (utom de finkar och sparvar som liksom kvittrar, är mer välvilligt inställd till dessa raser i fågelfamiljen)

*de blir tagna av höken (ej göken alltså) och räven (dyrt att hålla en besättning när man måste köpa nya hela tiden)

*de kan vara dumma mot och picka på varandra (hallå fatta varifrån uttrycket hackkyckling kommer ifrån)

*de attackerar och går till anfall (inte så ofta släktena sparv och fink)

*de har fågelinfluensa (come on, det hörs ju på namnet)

En del människor bara gillar inte fåglar, end of story liksom. Men jag gillar inte fåglar därför att jag helt enkelt råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt och därför får utstå och uppleva alla negativa egenskaper som hör fåglarna till (se lista ovan)

Jag har blivit bajsad på och blev då tvungen att slösa bort en halv kvarting absolut vodka till rengöring. Fatta vilket slöseri men sprit, men ändå nödvändigt eftersom man behöver bli absolut desinficerad efter en sådan bakteriehärd. Men ändå fåglarnas fel liksom.

Jag har blivit attackerad otaliga gånger och tvingats fly med hjärtat i halsgropen. Värst är gäss och svanar men även duvor. Gäss väser otroligt läskigt och går emot en och tvingar in en i hörn, svanar knycker och totalförstör picknickar med argsinta utfall. Duvor skulle jag inte säga är direkt onda men de tillhör sorten som flaxar okontrollerat så att man kan komma i direkt kontakt med vingarna. Uäh! Höns orkar jag inte ens gå in på nu, de är kanske allra värst.

Jag har verkligen försökt att gilla fåglar, exempelvis sett mycket på Mitt i Naturen och en väldigt fin dokumentär om flyttfåglar som faktiskt visade fåglarna från sina bästa sidor. Jag kände igår att jag började smälta lite och nästan tycka om eller synd om fåglar. Hade lust att till och med mata fåglarna som hänger vid bryggan så jag tog med mig gammalt bröd. Jag kastar i brödet i vattnet och försöker fördela det så rättvist som möjligt så att alla får sin bit. Vad tror ni händer? Först och främst allmän kallabalik och upplopp liksom (men det är jag ändå villig att bortse från) och sedan ser jag hur en gräsand går på en annan gräsand. De fightas och flaxar naturligtvis okontrollerat, långt efter att brödet är slut så simmar ändå den ena efter den andra och pickar och drar den andras fjädrar.

Vilket svek! Jag känner mig sviken, dels är de otacksamma mot mig genom att ställa till värsta scenen när jag är snäll och kommer med bröd och sen är de taskiga mot varandra också, inom gruppen liksom.

Nää, jag gillar dem inte och så är det med den saken.