tisdag 28 september 2010

Mitt jobb i korthet

Här har jag gjort en liten film som visar något av det jag pysslar med på mitt jobb, om det nu skulle vara någon som undrar. Och nej, filmen betyder inte att jag ritar och skriver post it hela dagarna, lite mer intellektuellt djup än så har ni väl?

tisdag 21 september 2010

Vilken soppa

Alltså detta val-efterspel måste ha varit det mest kladdiga och kletiga hittills. Svenska folket röstade och nu tror de att det är nån jädra ångervecka på det. Alla öser ur sig saker i stil med: en mörk dag för Sverige, att folk borde skämmas som röstade på det viset osv. Jag tycker att det var en ljus dag för Sverige eftersom vi åter igen fick förmånen att gå till demokratiskt val. Att folk röstade som de gjorde är kanske snarare en pekpinne än en katastrof.

Nu tror säkert människor som läser detta att jag är rasist och Sd-anhängare men det är jag inte. Jag vill bara upplysa om att människor har rätt till sin åsikt, det har man i en demokrati. Och sorry, men då kan det bli så här.

Den dagen det visar sig att Sd i riksdagen verkligen är en katastrof då ska jag gladerligen protestera på Sergelstorg, men innan dess så ska jag försöka gilla läget och se vad som händer. Sd är ett missnöjespart eller vad det kallas, ett sådant parti folk röstar på när de andra inte duger. Låt oss nu se vad de andra går för, nu när det verkligen gäller!

tisdag 14 september 2010

Vid Vättern sitter Näcken och skrämmer dumma små barn

Jag har ju redan talat om vad jag tycker om sjön Vättern och idag när jag gick från jobbet till mitt övernattningsrum så var det så fuktigt och dimmigt att man inte ens såg själva sjön. Man såg bara ljusen från piren och båtarna. Jag kom att tänka på vad han Rosén i Lifvens Vänner sa en gång: En kall, disi' och dimmi' möra ut på Nejern, när en kliver i lann' på en hal ö som inte finns, då ä dä gädde. Inte så mycket för att gädda har något med saken att göra. Utan när man tittar ut över Vättern när dimman ligger så där tät så att sjön inte syns så kan man antingen tro att man helt enkelt är jättefull och allt därför är snurrigt eller så kan man tro att allt är upp och ner som i Alice i underlandet. Jag kan inte bestämma mig för om Rosén pratar om en fisketur på fyllan eller om han helt enkelt berättar om en osannolik fisketur där allting är lite upp och ner (som i underlandet), speciellt om en får storgädda på kroken. Eftersom gäddan enligt legend är så stor att skrovet skulle kunna användas som kanot. Ja, ni kanske, vid det här laget har förstått att det kändes kusligt att inte veta vilket som var upp och ner på sjön och det blir ju så mycket kusligare när det är mörkt ute. Utan mörkret så hade ju Vättern sett normal ut. Nästa kuslighet jag stötte på var Näcken. Han satt där utanför en av villorna som ligger på slänten ner mot Vätterns strand. Helt upplyst var han och ett fruntimmer hade han i knät. Jag funderade på om han försökte dränka henne men sedan kom jag på att Näcken ju spelar så vackert att folk själva går ner sig i sjön. Efter att ha studerat honom liten närmare så såg jag att han faktiskt hade små horn på huvudet, då sprang jag resten av vägen hem.


Hade jag nämnt att jag är mörkrädd eller? Och fantasin är det ju heller inget fel på. By the way, det är näckdjävulen på bilden. Ja det är en staty alltså, men det är inte mindre läskigt för det.

lördag 11 september 2010

Tälje by night

I kväll.






Vi tog en promenad ikväll. Vi tog med oss öl och satte oss på kajen och bara pratade. Efter ett tag kom ett fartyg och först så kändes det som att fartyget skulle slicka kanten och mina ben skulle gå av där längs kajen. Men det gjorde de ju såklart inte. Gudars vilken koll dom har, vart dom ska gå liksom. Styr så himla bra och om inte så skulle det ju bli katastrof. Men jag kan tänka mig att de har lotsar här i kanalen i vart fall. Ombord på Komodovaranen på plats i kanlen skulle jag inte vilja möta ett fartyg, för då blir det nog trångt.

Skepp O' hoj på er!

Muffin

Idag bakade jag.
Jag lät mig inspireras av Jamie Oliver. I ett avsnitt av Hemma hos Jamie så lagar han en paj med äpplen, björnbär och ingefära. Jag gjorde med samma frukt och bär men jag gjorde muffins istället. De blev fina. Jag pudrade med lite kanel och socker.


De har helt klart potential fast jag tror jag tog lite för lite ingefära

Skörda


Igår plockade jag några tomater på vår balkong. De mognar ganska så långsamt men varje helg brukar det finnas några stycken och de smakar underbart. De är goda att äta som de är, bättre än något godis eller annat snask. Men när man steker dem med smör och saltar och sockrar lite på dem så blir de obeskrivligt underbara. Man dör lite när man äter dem.


Igår åkte vi och handlade på Coop och Mums mums sprang rakt in i en vattenfontän, han blev överlycklig. Vattenfontäner tillhör numera ett utdött släkte. Han är orolig att ni ska tro att han har konstig underläpp när ni ser bilden, men jag sa att alla vet att man sticker ut den på det där viset när man dricker i vattenfontäner. Vi båda tyckte att det var ytterst viktigt att ni fick se att vattenfontäner fortfarande existerar.

Nu ska jag baka muffins med björnbär och äpple och ångra mig att vi inte åkte iväg och seglade igår.

No time for clam chowder, I have to use my baking powder.

fredag 10 september 2010

Fina grejer


Idag blev det ett kärt återseende för min del. Jag sprang på den här fina huvudbonaden som hade gömt sig underst i korgen med vantar och mössor sedan i vintras. Man ser lite ut som ett sagoväsen eller åtminstone som en vätte när man har den på sig. Det är min fina väninna som har virkat (eller stickat?) den. Hon virkar hemskt fina grejer men tyvärr har jag inte sett så mycket av det i hennes blogg. Kanske har hon inte tid med det just för tillfället.


Förändringens vindar

Förändringens vindar har blåst över min blogg och resulterat i en ny header. Jag tycker det blev himla fint även om bilden förlorade mycket på komprimering. Jag vägrar höst och framförallt vinter, därför trotsar jag skiftande årstid och vräker på med en vårig bild av äppelblom. Skulle jag befinna mig på platsen där bilden är tagen så skulle jag, just nu, kunna sträcka ut handen och ta ett äpple. Inte så dumt det heller, men mer höst än så är jag mycket tveksam till.

Boys with toys

En torsdag när jag, mycket lägligt, var på jobbet i Jönköping så tog Mums mums och hans lillebror en tur ut med båten. Det var nog en himla tur att jag inte var med, för så här gick det tydligen till.

Alltid lite tricky med motorn på båten eftersom att man i princip måste stiga av båten för att hantera den.
Får man problem med linor och snören som snor in sig i masten så kan man bara skicka upp lillebror och så fixar han det.
Man sitter himla bekvämt på båten i alla fall.

Allt medan lillebror kravlar och klänger i linor och stag.



Tröttergök är ej uppe med tuppen

Jag väntar. Väntar på att den fina mannen bredvid mig ska vakna. Det är långsamt att vänta. Men jag vill att han ska få vakna av sig själv, precis som jag gjorde. Igår fick han vänta på idag. När jag hade lagat mat igår så bara blev jag så himla toktrött, så där trött så att det pirrar och kryper i kroppen. Då fick jag sova i soffan hur mycket jag ville och han väntade på mig ända tills idag. Därför återgäldar jag nu den fina gesten.

Medan jag väntar så läser jag Johanne Hildebrandts Älskade Krig. Den är bra även om jag tycker vissa grejer är himla fånigt skrivna, ibland kan det skönlitterära vara så himla fånigt eftersom att det ibland inte går att beskriva känslor i skrift och då drar man till med något klyschigt istället, man vet ju oftast vad som menas men man rodnar lite när man läser det för att man känner igen känslan men tycker det låter fånigt i ord och som att författaren är bra naiv. Den enda författaren hittills som inte får mig att rodna på sådana grunder är nog Joyce Carol Oates. I vilket fall så kommer Johannes bok inte att lämna mig oberörd och oftast så är det bra böcker som lämnar en så. Det är inte Hildebrandts bästa bok för det är nämligen Black Out. Kanske är det orättvist att jämföra de två, men det gör man ju ändå.

Peace out!

torsdag 2 september 2010

A dog and a Komodo dragon

Kom hem från Jönket för en stund sedan och innan jag sätter igång med maten så tänkte jag visa att hundar kan trivas bra på båtar. Tydligen älskar, finaste storasystern och svåger lantmätares hund, båtar. Inga problem med ombordstigningen och hittade genast absolut komfort. Någon dag ska hon få komma med på en lååång åktur. Bilden är tagen en stund innan vi brummade motor hem från Nynäshamn en mycket regnig dag i augusti. Skönt att hunden slapp spöregnet, hon hade nog frusit. På en katamaran så finns det ju ingen plats att gömma sig från regnet, åtminstone inte för en hund.