Här är Askeladden på böljorna blå.
Askeladden var liksom pigg och ville iväg, hade den haft ben så hade den hoppat på stället. Jag fick inte ta med filmkameran, Mums mums trodde vi skulle bli blöta eftersom det nästan var lite för stark vind.
Ungefär när den här bilden togs hade jag blivit livrädd när jag insåg att Mums mums verkligen förutspådde ofrivilligt dopp. Dessutom är det sten över allt i viken och de såg ut som stora monster där de lurade under vatten ytan. Fast vi gick inte på en enda.
Här moppsar jag verkligen upp mig. Jag var inte så kaxig när vi var på väg ut, båden krängde och hoppade på vågorna. Hemåt fick vi vinden i ryggen och båten gled snällt fram över vattnet, då kände jag mig liksom upprymd och lite stolt att jag hade varit ute bland stenmonster och jättevågor och faktiskt klarat det utan minsta kiss i byxan eller skrämselhicka.
Vi seglade ända fram till bryggan och så tog vi ner segel och mast, packade ihop oss och lämnade paradiset för den här gången. Jag hoppas på snart återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar