Vid Vättern sitter Näcken och skrämmer dumma små barn

Jag har ju redan talat om vad jag tycker om sjön Vättern och idag när jag gick från jobbet till mitt övernattningsrum så var det så fuktigt och dimmigt att man inte ens såg själva sjön. Man såg bara ljusen från piren och båtarna. Jag kom att tänka på vad han Rosén i Lifvens Vänner sa en gång: En kall, disi' och dimmi' möra ut på Nejern, när en kliver i lann' på en hal ö som inte finns, då ä dä gädde. Inte så mycket för att gädda har något med saken att göra. Utan när man tittar ut över Vättern när dimman ligger så där tät så att sjön inte syns så kan man antingen tro att man helt enkelt är jättefull och allt därför är snurrigt eller så kan man tro att allt är upp och ner som i Alice i underlandet. Jag kan inte bestämma mig för om Rosén pratar om en fisketur på fyllan eller om han helt enkelt berättar om en osannolik fisketur där allting är lite upp och ner (som i underlandet), speciellt om en får storgädda på kroken. Eftersom gäddan enligt legend är så stor att skrovet skulle kunna användas som kanot. Ja, ni kanske, vid det här laget har förstått att det kändes kusligt att inte veta vilket som var upp och ner på sjön och det blir ju så mycket kusligare när det är mörkt ute. Utan mörkret så hade ju Vättern sett normal ut. Nästa kuslighet jag stötte på var Näcken. Han satt där utanför en av villorna som ligger på slänten ner mot Vätterns strand. Helt upplyst var han och ett fruntimmer hade han i knät. Jag funderade på om han försökte dränka henne men sedan kom jag på att Näcken ju spelar så vackert att folk själva går ner sig i sjön. Efter att ha studerat honom liten närmare så såg jag att han faktiskt hade små horn på huvudet, då sprang jag resten av vägen hem.


Hade jag nämnt att jag är mörkrädd eller? Och fantasin är det ju heller inget fel på. By the way, det är näckdjävulen på bilden. Ja det är en staty alltså, men det är inte mindre läskigt för det.