Tröttergök är ej uppe med tuppen

Jag väntar. Väntar på att den fina mannen bredvid mig ska vakna. Det är långsamt att vänta. Men jag vill att han ska få vakna av sig själv, precis som jag gjorde. Igår fick han vänta på idag. När jag hade lagat mat igår så bara blev jag så himla toktrött, så där trött så att det pirrar och kryper i kroppen. Då fick jag sova i soffan hur mycket jag ville och han väntade på mig ända tills idag. Därför återgäldar jag nu den fina gesten.

Medan jag väntar så läser jag Johanne Hildebrandts Älskade Krig. Den är bra även om jag tycker vissa grejer är himla fånigt skrivna, ibland kan det skönlitterära vara så himla fånigt eftersom att det ibland inte går att beskriva känslor i skrift och då drar man till med något klyschigt istället, man vet ju oftast vad som menas men man rodnar lite när man läser det för att man känner igen känslan men tycker det låter fånigt i ord och som att författaren är bra naiv. Den enda författaren hittills som inte får mig att rodna på sådana grunder är nog Joyce Carol Oates. I vilket fall så kommer Johannes bok inte att lämna mig oberörd och oftast så är det bra böcker som lämnar en så. Det är inte Hildebrandts bästa bok för det är nämligen Black Out. Kanske är det orättvist att jämföra de två, men det gör man ju ändå.

Peace out!