Då är vi mer än redo att fara

Vi kom inte så långt med Komodovaranen ikväll. Allt blir ju svårare när man inte har en fin röd golf att köra packning och grejer med. Vi har dock kommit en liten bit på vägen. Komodovaranen ligger vanligtvis på Mälarsidan av kanalen, men i natt har vi lagt den i gästhamnen. Det betyder att vi redan klarat av sådant som jag tycker är orosmoment, alltså broöppning och slussning. Jag har så jädrans svårt att ta mig av och på båtar och därför blir det lite extra svårt för mig när man stup i kvarten måste hoppa i land och knyta fast åket några minuter i en sluss eller liknande. Nu är det redan klart och vi kan sätta av i räserfart genast vi vaknar imorron. Gästhamnen ligger ett stenkast från vår lya så då kan vi bära grejerna därifrån när vi ska åka, då behövs ju ingen bil ju.

Så här kan det se ut när man slussar. Vi fick ligga och vänta, störst går först antar jag och vi kunde inte slussa samtidigt som stora fartyget.

Good night america where ever you are.