Beware of BOB

Den här figuren Bob i Twin Peaks tycker många är läskig. Jag är en av dem. Han utseende får mig att få stora skälvan. Igår pratade jag med finaste Rebecca här i kommentarsfältet om hur skrämda vi blivit av Twin Peaks och Bob när vi var yngre. Igår framåt kvällningen så bestämde jag mig för att utmana mig själv och utsätta mig för min rädsla. Jag letade upp en massa Bob-klipp på youtube och kollade på dem. Det bästa var att jag hittade några klipp där Bob inte var Bob utan skådespelaren var sig själv i form av Frank Silva. Han verkade vara värsta trevliga killen. Blev till och med lite ledsen eftersom jag läste någonstans att han dog av en hjärtinfarkt 1997. Nu när jag blir rädd för Bob om kvällarna så brukar jag tänka lite på Frank Silva och så blir allt bättre. Jag har inte blivit så modig att jag vågar se honom om kvällarna när vi tittar på några avsnitt men jag kan sova gott iaf. Jag lägger inte ut klippet här eftersom Rebecca kanske blir rädd då eftersom hans ansikte syns på miniatyren för filmen. Men jag rekommenderar att kolla in honom på youtube så kanske man slipper sina Bob-besvär.

Jag är fortfarande rädd för det hemska och mörka som Bob symboliserar i serien men jag är inte rädd för hans utseende iaf. Alltid något.

Recreation that back fired

Kvällens rekreation bestod av en allt för tilltagen mängd Twin Peaks avsnitt. Det blev inte alls den rekreation jag hade väntat mig. Ligger här på helspänn och lyssnar på någon som drar timmerstockar precis bredvid. Åhh så passande med timmerstockar till Twin Peaks liksom. Jo, de går verkligen bra ihop.

Kan inte förstå hur man kan somna direkt efter ett avsnitt? Eller vara vaken för den delen. Är ju en himla bra serie och så, men det är någon form av självplågeri att titta på den. Huu va läskigt.

I det avsnittet vi såg sist så hölls den förtjusande Audrey fången på Enögda Jack. Den där Audrey tycker jag är helskön på något vis. Kanske min favorit i hela serien, vem är er favorit?

Planting late night

Idag har jag gjort himla mycket nyttigt och vettigt faktiskt, så när vi kom hem nu vid tio-snåret så var det dags för lite rekreation. Jag planterade om lite blommor. Som såpa eller honung för själen. Så här fint blev det.

Från vänster. En citronmeliss som jag fått av Mums mums mamma i födelsedagspresent. I mitten är det violer (mycket vacker blomma ofta vackrare än di däringa Penséer). Krukan till höger har jag precis köpt för en billig penning på Ikea och jag har tänkt ha en tomatplanta i den om inte allt för länge. Hela rasket ska flytta ut på balkongen när vädret tillåter. Violerna har förresten flyttat ut alla redan. I förgrunden syns ett par typiska innetofflor från Ryssland och i bakgrunden syns ett äpple.

Hela 2010 har för mig handlat om lerkrukor. Alla växter i mitt hem (som innan 2010 var försvinnande få) bor numera i lerkrukor. Lerkrukor är det snyggaste, tycker jag.

Sjukt uttråkad

Söndagens hjälte

I går spenderade vi en god del av dygnet på båtklubben för att fixa med komodovaranen. Vi fick hjälp av Mums mums kompis Grodan Styrman. Vi hade det himla trevligt även om vi inandades ganska mycket giftigt slipdam och trippiga färgångor. Vi hann med både pizza- och bullpicknick.

När vi som bäst satt och åt bulle och drack te med fin utsikt över kanalen så får vi se att en båt har gått på grund. Till saken hör att det faktiskt är väldigt svårt att gå på grund i Södertälje- kanalen, farleden är extremt väl utmärkt, så att köra fel är liksom inte ett option. MEN den här båten hade klarat det omöjliga. Vi satt där och tittade och nästan fnissade lite åt tokigheten, för visst är det väl lite dumt att köra på grund i en kanal liksom? Båten gjorde allt för att komma loss men det slutade med att den verkligen stod på. Grodan Styrman är en av de mest reko människor jag känner och tillslut lånade han en roddbåt på klubben och rodde ut till båten som stod på grund. Det visade sig vara tyskar och de satt ordentligt fast. Det hela slutade med att Kustbevakningen fick komma och ha loss dem.

Grodan Styrman hade, väldigt försynt, frågat tyskarna, hur de hade hamnat på grund. De svarade att: vi gjorde fel. Haha, understatment of the year! I vilket fall som helst så vill jag utnämna Grodan Styrman till söndagens hjälte. Om alla var lika hjälpsamma som honom så skulle allting gå mycket lättare här i världen.

Kalasat klart

Igår gick vi på Beyond Retros invigningsfest i Zinkensdam. Jag var med och tävlade på Elsa Billgrens blogg för ett tag sedan och de som vann fick komma på festen. Så Mums mums och jag klampade dit och drack bärs och åt korv samtidigt som vi shoppade lite. Den här klänningen köpte jag. Troligtvis så är det ingen annan i världen som tycker den är snygg, men jag, jag, tycker det är lite utav en röd dröm.

Nu trippar jag iväg på kalas

I dag ska mina kängor få gå på kalas. Jag kommer nog inte trippa iväg utan mer klampa som en skogshuggare. Jag gillar inte högklackade skor. Även om jag tycker det är fint på andra så kan jag själv inte gå i dem. Därför har jag gjort mina kängor till kalasskor.