måndag 17 maj 2010

Det här tycker jag är lite sorgligt

Varje gång jag åker till Willys och handlar här i min stad så passerar jag ett gammalt ÖB som slagit igen. Det är så sorgligt att Emmas's Gatukök tvingades slå igen också. Ett sådant fint och sött litet gatukök. Klarar inte att se den lilla lådan stå där och förfalla. Varför kunde inte Emma flytta med till ÖBs nya plejs?

lördag 15 maj 2010

Freaky!

Om man tittar på den här bilden så kan man nästan få för sig att det är Ronette Paulaski i Twin Peaks (när hon kommer gående på den där bron efter att ha varit försvunnen sedan Laura mördades), jag tycker det är riktigt freaky! Ayesha Quraishi heter hon egentligen och figurerar med andra kända (?) människor i min almanacka.

Nothing like a good old catfight

Jag har länge trott att jag har haft någon form av 30-årkris eller så men idag så kom jag till en ny insikt. Det blev ett himla rabalder efter att Kissie hade varit gäst hos Blondinbella och Tyra i deras talkshow. Och nu ba ler jag lite i mjugg och tänker att det är skönt att inte va en 20-something-girl. Aha just ja Kissie och Blondinbella är väl inte ens fyllda 20, men what ever. Det verkar ju va ganska jobbigt att vara de där tre, särskilt under och efter showen. Har jag äntligen nått någon form av mognad kanske? I'm a 30-something-girl and I'm damn proud of it.

Politi

Guuuu va läskigt alltså. Här ligger man intet ont anande och snarkar klockan tio en lördagsmorron och då ringer polisen på dörren! Mums mums gick för att öppna men kikade ut genom köksfönstret först och såg redan då att det var polisen. Från fönstret till dörren hann han med några omgångar: Vad vill polisen oss och vad har vi nu ställt till med? Det visade sig att de letade efter vår granne och när de frågade när vi senast hade sett honom så kom vi fram till att det nog var en minst en månad sedan. Jag blev alldeles skärrad efteråt, alltså inte så att jag måste åka pling plong till psyket eller så men det var helt enkelt läskigt. Vi hörde hur polisen sa att de skulle bli tvungna att gå in lägenheten. Usch tänk om han ligger och är död därinne? Mums mums undrar mest över hur de skall gå till väga för att få upp dörren.

Iaf hemskt tråkigt för vi gillade grannen. Inte så att vi var tjenis men han hälsade alltid och såg väldigt trevlig och hyvens ut.


torsdag 13 maj 2010

Calls for a celebration

Tidigt i tisdags morse kom en ny vacker liten gosse till världen. Grodans Styrman och hans vackra kvinna blev föräldrar. Mums mums och jag är förstås väldigt nyfikna på den lille gossen.

Vi hälsar gossen välkommen till världen och allt gott i livet!

Hurra, hurra, hurra, hurrrrrra!

För båt- och seglingsintresserade 2

I söndags fick så Komodovaranen äntligen komma i plurret. Då fick vi väldigt bråttom att flytta vår boj. De har rivit en brygga där vår båt brukade ligga förtöjd tidigare så nu har den fått en ny plats, en mycket bättre plats. Men det fanns tyvärr inte någon bra boj där. Att flytta bojen tog nog längre tid än att montera båten. En boj är så mycket mer än det som syns på ytan. En betongklump stor som två trafiksuggor, en kätting som sitter fast i den färgglada bollen på vattenytan. Betongklumpen flyttas med en särskild sorts eka. Meningen är att man ska hissa upp betongklumpen en bit från botten och sedan ro den till rätt ställe. Vår boj behövde fräschas upp lite då den inte hade tillräckligt lång kätting, så vi trixade och fixade för att få dit en extra bit kätting istället för den skarv med rep som var där innan. Så här såg det ut:

Väldigt smart med den här hissanordningen.
Möckig gammal lina med sjögojs på byttes ut mot fin, ny, och blänkande kätting.

Äckligt sjögojs på bojen, det stank om det och både vi och ekan blev liksom insmorda i det.

Sedan rodde jag, och rodde jag. Det tar en hel evighet att ro med en fet betongklump på släp. Men tillslut hittade vi en perfect spot.

För båt- och seglingsintresserade

Om man tycker båtar och segling är hemskt trist så ska man kanske inte läsa det här inlägget. Jag, å andra sidan, tycker detta är högintressant och jag insuper varje liten detalj så gott det bara går. För två år sedan hade jag aldrig satt min fot på en segelbåt men nu för tiden håller jag på med alla möjliga båtrelaterade aktiviteter. Så här såg det ut när vi monterade ihop Komodovaranen för lite mer än en vecka sedan. En katamaran tar väldigt stor plats om den skall stå monterad på land så därför får vi plocka upp och ner den varje år för att båtklubben inte ska bli kinkig.

Vi började med att montera balken på mitten:



Där får man skruva i många bultar:


Sedan satte vi dit balken där bak med några slags beslag:


Sedan satte vi dit mattor och peke och voila:

Visst blev det tjusigt? Det ska ju på en mast också förstås. Det här året klockade vi in på 4,5 timmar, inkluderat kortare pauser för kaffe och te.