måndag 25 januari 2010

Let's make it official...

jag hatar den här lchfdieten. Har försökt övertyga både mig själv och andra i min närhet hur bra den är. Visst jag skrev ju om alla fördelar i ett tidigare inlägg och de är ju fortfarande fördelar. MEN vart tog matglädjen vägen. I går tog det stopp och jag nästan grät ett tag eftersom det kändes som om jag var i något slags matfängelse. I går och idag har jag bara mått illa när jag har tänkt på att det har varit dags att äta, tror fan man går ner i vikt då när man inte kan äta något för att man tror att man ska kräkas av det kvallmiga, liksom kvävande fettet. Jag älskar mat och att laga mat men inte den senaste tiden faktiskt, glädjen har försvunnit. Vi får se om jag kan härda ut, känns skönt att inte äta godis, men jag saknar verkligen frukt, juice och pasta. Har just avslutat middagen, ett grillat kycklinglår och fetaost och olivkeso. Nu är jag kräkfärdig och behöver inte äta något förrän tidigast 2012.

Mer färskpressad juice åt folket! (fast jag har läst att man blir tjock av frukt också, men jag tänkte inte missbruka frukt, jag behöver bara liksom "fräscha" upp mitt matintag så att det blir kul igen.)

lördag 23 januari 2010

Väskan

Att journalister orkar ödsla energi på att skriva om Monas väska förvånar mig. Alltså, om man tror eller tycker att det är väskan som är problemet, hur är man funtad då?

Jag läste nyss Aftonbladet och i artikeln uttalar sig någon pellejöns om att det här skulle göra att folk kände att de behövde ta snabblån och köpa en massa lyxväskor. Fast jag känner inte alls så! Och om folk är så dumma att de tar snabblån som det sen inte kan betala tillbaka för att köpa en lyxväska, ja då har vi ett problem, men det problemet har funnits och kommer att finnas med eller utan Monas väska. Ett problem som man ska skriva om absolut och blanda gärna in Mona, men inte hennes modeaccessoarer!

Från en lchf:are

Jo, jag och hjärtevännen har börjat på diet, och nej vi är inte så tjocka, men vi kände ändå att vi ville göra något för en hälsosammare livsstil, nu fattas bara träningen:)

Lchf är ju "low carb high fat" som de flesta känner till. I dag lagade jag en underbar måltid och den redovisare jag för här:

Stek nötfärs i smör och pytsa i gul lök, paprika och oliver. Häll i en burk krossade tomater. Låt det puttra på medan du kryddar med spiskummin, chilipeppar, och papkrika. Man kan också ha i en krossad vitlöksklyfta. Låt koka ihop. Blanda en äggstanning med riven " god ost" i. Lägg köttförsröran och äggstanningen i en form och grädda typ 20 min, därefter lägger du på lite extra ost. Låt gå klart i ungnen. Servera med avocadoröra på 1 avacodo, lite sådan dära "kräm fräs", chilipeppar, salt, peppar och vitlöksklyfta, mixa det. En underbar måltid!

Hälsoeffekterna har man hört lovordas med lchf. Visst finns de där. Sötsug försvinner, mindre "uppblåst mage" och gaser, mindre hungerkänslor och därav ingen halsbränna/sur mage.

Vi kör ett tag till, men ja vi saknar semlor och ostbågar!


fredag 22 januari 2010

Jean Christophe Grangé

Har börjat ny läskig och skräckinjagnade bok: Vargarnas Rike. Den är värre än den förra boken och i går när jag skulle sova själv så var jag tvungen att se "tröst-dvder" efteråt för att kunna sova. Jag såg Buckanjärerna som är en härlig, intelligensbefrienade miniserie i två delar. Gillar man Stolthet och fördom, kan man prova den här annars rekommenderar jag i alla läggen och sinnestillstånd Törnfåglarna.

Jag mötte Lassie...

När jag var avsevärt mycket yngre fanns det något i tidningen, typ Expressen eller Aftonbladet som hette: Jag mötte Lassie. Kommer ni ihåg? Man kunde skriva in och rapportera om sin kändisspotting. Jag hade en kändisspotting idag. Om man svänger upp från Drottninggaten mot Hötorget så såg jag, i gathörnet vid Pub och Indiska, Tommy Körberg i snygga glasögonbågar körandes en barnvagn. Har inte Tommy Körberg ganska nyligen fått barn? Vi stirrade på varandra som om vi kände igen varandra för en kort stund tills jag insåg, att det var bara jag som kände igen honom. Kanske var det min ursnygga rosett i håret som gjorde att han stirrade på mig...hrm eller så kanske det inte var det:) I alla fall så säger min syster att han numera bor i innerstan eftersom han har kört rattfull och förlorat körkotet (han bodde tidigare i Hägersten).

Har precis kollat klart på isdansen och ser fram emot damernas imorron. Vill se många hoppkombinationer, gärna med ena handen i luften hållandes en liten vit näsduk. Irina Slutskaya är tidernas bästa konståkerska! Synd att hon lagt av och att man sällan får se några vita näsdukar i lutzhoppen nu för tiden.

torsdag 21 januari 2010

Saltå Kvarn

I går hade jag söndag tillsammans med min kille eftersom han jobbade i helgen. Vi ville mysa till det lite så vi åkte på en utflykt. Bilen styrde mot Järna och Saltå Kvarn. Vi besökte deras mysiga butik och handlade lite. Här hittar ni information om Saltå Kvarn, väl värt ett besök! Vi fortsatte vidare mot Ytterjärna där antroposoferna håller till, vi körde runt lite för att titta på deras lite underliga men skojiga byggnadsstil, här hittar du några exempel. Vi avslutade på Järna Café i kulturhuset. Kaffe, te och mörk choklad intogs. Vi begav oss av hemåt, gjorde ett kort stopp på Ica maxi, Max för en low carb burgare och sedan båtklubben för att hämta upp ett batteri. Väl hemma lagade vi herrgårdskyckling och avnjöt den tillsammans med ett glas vin. Det var min onsdag.

I dag kollar jag in konståknings em från Tallin och pyntar av julgranen (läs barrhögen).


måndag 11 januari 2010

Lästips

Jag älskar att läsa och nu har jag tid så det både räcker och blir över. Just nu håller jag på med Jag dödar av Giorgio Faletti. Som man nästan kan förstå av bokens titel så är den ganska så otäck...eller det kanske är fel att säga. Jag kan jämföra det med när jag såg När lammen tystnar och blev fysiskt illamående och liksom illa till mods. Det här är inte en bok man lägger ifrån sig, man får tvinga sig till pauser eftersom allt för lång sträckläsning är mycket påfrestande.

Jag tänker inte berätta mer än att det begås endel mord i boken, har man tidigare läst böcker av
Jean Christophe Grangé så känner man igen sig. So if you're after the thrill...