Det var så fint.

Det var strålande sol hela söndagen även om det inte syns på bilden. Mums mums smorde in sig i strömming från topp till tå och jag gjorde detsamma fast med gulsåpa. Det är så fantastiskt på landet. Man bara vaknar å så ba: ja ha men då går jag ut och kroppsarbetar lite och tar upp några fisknät. Så bara tar man på sig en mysbyxa och tar fem steg så är man ut i det vackra och äter frulle med sjöutsikt. Alla vardags och storstadskrämpor blir som bortblåsta.

För de som känner mig torde nämnas att jag åt panerade strömmingsflundror igår och tyckte det var gott. Äntligen kanske det har blivit folk av mig också liksom!

Direkt från Hälsingland.

Vilken fin lördag det här har varit. Här vill jag alltid vara - paradiset på jorden! Jag har två kattkompisar och de finns här, Lily och Hector. Vi har myst på hela dagen medans vi har lagt båt och badbrygga i sjön. På eftermiddagen tog vi en runda på loppis och grillade god kyckling med jordnötssås. Nu funderar vi på att lägga i ett strömmingsnät.

Biltrubbel som fixade sig under tusenlappen.

Igår började min bil koka i en bilkö vid Järva krog ungefär. Inte så kul. Häckade i två timmar med en tidning dels för att den skulle kallna och dels för att köerna skulle försvinna så att jag skulle kunna köra i normal fart. Fläkten hade gått sönder men i tillräckligt hög fart med vinddraget så behövs inte fläkten och därför var jag tvungen att vänta tills köerna hade lättat. Hem kom jag iaf tillslut, men kändes lite surt ändå då alla människor sa att jag absolut inte skulle köra med bilen för det är så farligt för motorn om den börjar koka. Vi hade planerat att åka till Hälsingland och Mums mums sommarstuga i helgen. Planerna höll på att gå i stöpet men idag har Mums mums fixat fläkten så nu drar vi norr ut.

Vi hörs.

Mitt köksfönster

Jag har idag tagit en bild på mitt köksfönster som lämnar mycket övrigt att önska. Det gör väl de flesta bilderna i den här bloggen eftersom jag mest fotar med Iphone och photobooth. Någon dag ska jag orka lägga in bilder från min riktiga kamera, men den dagen infaller inte just idag. Sen kan man ju fundera på om min, som jag säger, riktiga kamera verkligen fungerar så bra. Där måste man stå klar med kameran två minuter innan själva fotoögonblicket. Foto handlar ju mycket om ögonblick och med min kamera går det inte att ta ögonblicksbilder.

Här är mitt köksfönster iaf. Min citronmeliss har vuxit sig riktigt stor och skall snart flytta ut på balkongen. I lilla cupcakesburken bredvid förvarar jag mörk choklad som man kan ta fram när man får oväntat besök och vill bjuda på något gott till kaffet. Vidare har jag ställt sugrör i ett glas både som en fin prydnad men också för att de skall vara tillgängliga. Vi eller jag tycker att de flesta drycker smakar bäst genom sugrör. Sedan har jag radat upp mina kokböcker på resten av fönsterhyllan. Jag tycker mycket om kokböcker, men min samling är inte så stor ännu. De kokböcker som har tjänat mig bäst hittills är nog Den nakna kockens, förutom Vår kokbok då förstås.

Vilken massa grejer

Igår var jag och snabbkollade på Konstfack eftersom eleverna ställer ut sin ex-jobb från och med igår och till och med 30 maj. Jag blev inte så impad. Såg bara en grej som jag både gillade och förstod mig på. EN grej liksom. En del grejer var snygga men man förstod liksom inte tanken bakom. Jag hamnar ofta i kris när jag går på sådana där saker eftersom jag aldrig fattar något. Förstår mig inte på sådana där grejer liksom. Men igår så tänkte jag att det inte var mig det var fel på, jag tycker konstfackeleverna borde kunna förklara sina grejer så att man fattar. Det bästa med gårdagen var nog fotoutställningen Telefonplan Inside Out (har inget med Konstfack att göra). En superduktig fotograf som fotograferat människor med anknytning till telefonplan i olika miljöer man hittar där omkring. Läs om utställningen här.

Nattvakt

Igår kväll vid klockan 22:00 startade Mums mums och jag vårt vaktpass på båtklubben. Alla medlemmar måste vakta ett pass om året. Vi hade tänkt oss att vi skulle få lov att jaga tjuvar hela natten lång och åtminstone någon liten biljakt men det hände ingenting. Det mest uppseendeväckande hände precis när vi kom då den som har båten bredvid oss höll på att klä sig i full dykarmundering med våtdräkt, tuber och hela köret. Vi tyckte det verkade lite underligt att sätta igång att dyka vid klockan 22 på kvällen men han skulle visst laga någon propeller eller vad det var.

När man vaktar så åker man runt till tre olika ställen tre gånger per natt. Man går en runda och lyser på misstänkta saker med ficklampa (inbrottstjuvar, ser så att alla båtar är förtöjda som de ska, kollar så att båtfyllon inte faller över bord osv) och sen åker man vidare till nästa ställe. Vid Kanalholmen höll vi på att få avbryta vaktpasset eftersom det ett tag verkade som om vi hade låst in oss. Låset på insidan hade gått sönder. Mums mums fixade ut oss genom att sträcka ut en arm genom staketet och vrida om nyckeln från utsidan. Så här såg det ut:

Här har vi bojekan by night:

När vi inte gick vaktrundor så chillade vi i klubbhuset och fikade, här ser det lite ut som änglar på väggarna:
Tillslut blev det morgon och gryningen är så här vacker i Karlberga:

Annars hände inte så mycket mer än att vi blev kompis med en grå katt som strök runt vid Mälarbadet. Den jamade järnet så fort vi kom nära och ville gosa.

Mums mums och jag

Mitt hjärtas ros och lilja är Mums mums och det har han varit i snart två år. Våra vägar korsades för första gången för mer än tio år sedan men då var vi inte redo för varann. Då, för tio år sedan, så var jag nagellacksflickan och han var båtbyggaren med fiskartröja och ostyrig hästsvans. Vi fann varann redan då men ödet ville, som sagt var, inte para ihop oss. Vi träffades vid ett flertal tillfällen men aldrig ensamma. De gånger vi träffades var det alltid fest. Några gånger i ett förfallet stationshus, en annan gång, och kanske mitt starkaste minne, var i en park. Vi satt i gräset och drack alkohol tillsammans med kompisar. Hans kompisar och mina kompisar. Han var (och är så klart fortfarande) äldre än mig och han verkade lite farlig och häftig. Jag tyckte jag var grymt modig när jag frågade om han ville följa med och köpa cigg. Han ville följa med och jag tyckte att det var så spännande att tillslut få vara ensam med honom även om det bara var för en kort promenad ner på stan och även att jag lite smått dejtade en annan kille. Jag kommer inte ihåg så särskilt mycket av promenaden eller vad vi pratade om men ciggen blev köpt och vi vände tillbaka till parken. Framme vid parken så insåg båda två att vi snart inte skulle vara ensamma längre och jag kände lite att det är nu eller aldrig. Han förekom mig och frågade om han kunde få en kyss (jag tror att han sa att han ville veta hur det kändes). Jag sa ja och vi hittade ett avskilt hörn i parken bakom en tennisbana och där gav vi varandra en kyss, men bara en och sedan gick vi tillbaka till de andra. Det är så länge sedan och säkert har jag friserat historien lite och överromantiserat den, sånt som händer med tiden. Men den där hemliga kyssen glömde jag aldrig, inte fiskartröjan och hästsvansen heller. Jag funderade på honom många gånger under de tio år som förflöt, i bland fantiserade jag om att jag skulle söka upp honom och annat sådant där tramsigt. En dag för ungefär två år sedan så ringde min bästa vän och sa att hon addat honom på facebook och hon tyckte att jag absolut skulle styra upp en dejt med honom. Vi addade varann på facebook och körde igång att skicka meddelanden, efter ett tag tyckte jag det blev jobbigt att skriva meddelanden och föreslog att vi skulle ses. Jag bjöd helt enkelt hem honom på öl och fem timmar försenad anlände han äntligen till min T-banestation och vi kramades när jag kom och mötte honom. För mig var det ett kärt återseende och även att han påstod att han inte minns mig så bra så tror jag nog att han också var glad. Det kändes lite som om: shit det här har jag väntat på i tio år! Nu får jag träffa honom nästan varje dag, ibland tar han lång tid på sig, han kommer notoriskt försent och man får vänta på honom. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

I'm such a sucker for romance, berätta gärna era romantiska historier. Dying to hear them!

How exotic

Så här exotiskt är det just nu i mitt vardagsrum. Vrider jag huvudet lite åt höger så får jag syn på blomman och blir liksom upprymd och glad. Blomman är som ett löfte om sommar. Har precis sökt ett jobb och ska nu ta mig en promenad till affären för att handla. Sedan skall jag begrava mitt intellekt i Byron och Coetzee.

Grannen

För er som undrar så är grannen tillbaka. Inte så att vi har sett honom i trapphuset men det lyser i hans lägga om kvällarna iaf. Puh! Vilken tur. Hade ju varit jobbigt om han blivit mördad eller dött på annat vis.

Det här tycker jag är lite sorgligt

Varje gång jag åker till Willys och handlar här i min stad så passerar jag ett gammalt ÖB som slagit igen. Det är så sorgligt att Emmas's Gatukök tvingades slå igen också. Ett sådant fint och sött litet gatukök. Klarar inte att se den lilla lådan stå där och förfalla. Varför kunde inte Emma flytta med till ÖBs nya plejs?

Freaky!

Om man tittar på den här bilden så kan man nästan få för sig att det är Ronette Paulaski i Twin Peaks (när hon kommer gående på den där bron efter att ha varit försvunnen sedan Laura mördades), jag tycker det är riktigt freaky! Ayesha Quraishi heter hon egentligen och figurerar med andra kända (?) människor i min almanacka.

Nothing like a good old catfight

Jag har länge trott att jag har haft någon form av 30-årkris eller så men idag så kom jag till en ny insikt. Det blev ett himla rabalder efter att Kissie hade varit gäst hos Blondinbella och Tyra i deras talkshow. Och nu ba ler jag lite i mjugg och tänker att det är skönt att inte va en 20-something-girl. Aha just ja Kissie och Blondinbella är väl inte ens fyllda 20, men what ever. Det verkar ju va ganska jobbigt att vara de där tre, särskilt under och efter showen. Har jag äntligen nått någon form av mognad kanske? I'm a 30-something-girl and I'm damn proud of it.

Politi

Guuuu va läskigt alltså. Här ligger man intet ont anande och snarkar klockan tio en lördagsmorron och då ringer polisen på dörren! Mums mums gick för att öppna men kikade ut genom köksfönstret först och såg redan då att det var polisen. Från fönstret till dörren hann han med några omgångar: Vad vill polisen oss och vad har vi nu ställt till med? Det visade sig att de letade efter vår granne och när de frågade när vi senast hade sett honom så kom vi fram till att det nog var en minst en månad sedan. Jag blev alldeles skärrad efteråt, alltså inte så att jag måste åka pling plong till psyket eller så men det var helt enkelt läskigt. Vi hörde hur polisen sa att de skulle bli tvungna att gå in lägenheten. Usch tänk om han ligger och är död därinne? Mums mums undrar mest över hur de skall gå till väga för att få upp dörren.

Iaf hemskt tråkigt för vi gillade grannen. Inte så att vi var tjenis men han hälsade alltid och såg väldigt trevlig och hyvens ut.

Calls for a celebration

Tidigt i tisdags morse kom en ny vacker liten gosse till världen. Grodans Styrman och hans vackra kvinna blev föräldrar. Mums mums och jag är förstås väldigt nyfikna på den lille gossen.

Vi hälsar gossen välkommen till världen och allt gott i livet!

Hurra, hurra, hurra, hurrrrrra!

För båt- och seglingsintresserade 2

I söndags fick så Komodovaranen äntligen komma i plurret. Då fick vi väldigt bråttom att flytta vår boj. De har rivit en brygga där vår båt brukade ligga förtöjd tidigare så nu har den fått en ny plats, en mycket bättre plats. Men det fanns tyvärr inte någon bra boj där. Att flytta bojen tog nog längre tid än att montera båten. En boj är så mycket mer än det som syns på ytan. En betongklump stor som två trafiksuggor, en kätting som sitter fast i den färgglada bollen på vattenytan. Betongklumpen flyttas med en särskild sorts eka. Meningen är att man ska hissa upp betongklumpen en bit från botten och sedan ro den till rätt ställe. Vår boj behövde fräschas upp lite då den inte hade tillräckligt lång kätting, så vi trixade och fixade för att få dit en extra bit kätting istället för den skarv med rep som var där innan. Så här såg det ut:

Väldigt smart med den här hissanordningen.
Möckig gammal lina med sjögojs på byttes ut mot fin, ny, och blänkande kätting.

Äckligt sjögojs på bojen, det stank om det och både vi och ekan blev liksom insmorda i det.

Sedan rodde jag, och rodde jag. Det tar en hel evighet att ro med en fet betongklump på släp. Men tillslut hittade vi en perfect spot.

För båt- och seglingsintresserade

Om man tycker båtar och segling är hemskt trist så ska man kanske inte läsa det här inlägget. Jag, å andra sidan, tycker detta är högintressant och jag insuper varje liten detalj så gott det bara går. För två år sedan hade jag aldrig satt min fot på en segelbåt men nu för tiden håller jag på med alla möjliga båtrelaterade aktiviteter. Så här såg det ut när vi monterade ihop Komodovaranen för lite mer än en vecka sedan. En katamaran tar väldigt stor plats om den skall stå monterad på land så därför får vi plocka upp och ner den varje år för att båtklubben inte ska bli kinkig.

Vi började med att montera balken på mitten:

Där får man skruva i många bultar:

Sedan satte vi dit balken där bak med några slags beslag:

Sedan satte vi dit mattor och peke och voila:

Visst blev det tjusigt? Det ska ju på en mast också förstås. Det här året klockade vi in på 4,5 timmar, inkluderat kortare pauser för kaffe och te.

Liten uppdatering

Om ni undrar vad jag gör nu för tiden och varför jag aldrig hör av mig så är detta anledningen. Det här är en bok som jag, under normala omständigheter, frivilligt skulle läsa. Nu är det dessvärre så att boken måste läsas och då blir det så mycket svårare med motivationen. Jag belönar mig själv med lite Vägen till Avonlea mellan varven för att hålla motivationen uppe.

Någon som kommer ihåg Vägen till Avonlea? Det är en för himla bra serie. Jag antar att man behöver något lättsmält och oskyldigt efter Twin Peaks.

så sjukt och roligt

Alltså i natt drömde jag att Maria Montazami lärde sin yngsta son Nicholas att tvinna tågvirke. Ville bara säga det och samtidigt fråga om det är någon som vet what's up with my undermedvetna? Eller är det helt normalt?

Att skicka ett dokument

Det är mycket nu! Men snart så kommer jag att kunna skicka iväg en grej och då kommer jag bli väldigt glad, förhoppningsvis. Det är ett dokument jag ska skicka iväg och just nu blir jag bara tokig på att alla bilder hoppar runt som de vill i det här dokumentet. Men Mums mums är på väg hem för att avhjälpa problemet. Tror han har med sig en hamburgare till mig för nu river hungern i magen.

News!

The Komodo dragon is ready to come off the island!

Dedicerat

Svåger Lantmätare gillar Eric Ericssons böcker, bland annat Brev till Samhället. Här om dagen så var jag förbi den här bloggen och tänkte att den kanske kunde passa. Inte lika hysteriskt rolig som en bok av Eric, men ganska skojig ändå.

Konstiga saker vi hittar på 2

Så har det nu blivit dags för det andra inlägget i serien: Konstiga saker vi hittar på.

En bild kanske säger mer än tusen ord?

Man är inte äldre än man gör sig och leksaker i badkaret är fruktansvärt underskattat. Mums mums tycker att det här är okej men bara för att vi har en riktig båt. Annars skulle det vara helt oacceptabelt.

TBE

Igår så bestämde oss Mums mums och jag för att vaccinera oss mot TBE. Vi bestämde oss när vi kom ut från IKEA, framkört ambulans och allt och så skrek de att det var viktigt som bara den att vaccinera sig. Vi gjorde det iaf och det var absolut ingen fara, jag är inte rädd för sprutor eller så (om man inte tittar när nålen sticks in) och det kändes bara som ett litet stick. Allt var frid och fröjd ända tills vi vaknade i morse, armen gör skitont och det känns som om jag har fått en mild variant av hjärnhinneinflamation. Det var minsann ingen som sa något om det igår utan de bara stack under glada tillrop. Jag tyckte att svininfulensavaccinet gjorde ont och att man blev lite dålig av det men det var ingenting i jämförelse med det här TBE.

Ge mig en mitella, please!